Ett stycke uppförsbacke

Idag fick Nathalie för sig att jag skulle testa en ny 'walking track'. Jag och Tobias gick ju Frankton Arm och nu skulle jag testa Queenstown Hill. Eftersom jag hade hela dagen och var rätt pigg, så jag tog en promenad ner till starten. Vilken bara det var en promenad på en timme. Något jag inte insåg var att det från stan till start var bara uppförsbacke. Sen var det bara uppförsbacke tills jag var klar. Det var länge sen jag var så trött som jag var efteråt. Mina ben skakade, jag skämtar inte...Lite längre ner kan ni följa resan ;) Hela promenaden tog ca 2

½ timme.

Detta e utsikten från hem till stan

Stan

Nu börjar vägen till start. Redan nu var jag heelt slut och hade gått ca en timme. Jag började fundera på om jag verkligen orkade gå den längan som enligt broshyren skulle ta ca 2 timmar...

Uppförsbacken efter uppförsbacken

Fortfarande inte framme vid start, men det är fint på vägen :)

Lite mer uppförsbacke inne i skogen :) Hur fint som helst men det är mycket brantare än vad bilderna visar..

NU är jag framme vid start :) Undrar fortfarande om jag riktigt orkar, för jag är helt slut i benen efter allt uppåt..

Men jag bestämmer mig för att testa!

Jag vill bara påpeka igen att allt var uppförsbacke. Hela. Tiden.

Kottarna var större än mina händer!

Jag börjar närma mig toppen. Hela tiden flåsar jag och har varit på väg att vända flera ggr. Varje gång jag vilade blev det jobbigare att gå. Ni ser det lilla samhället i bakgrunden. Där bor vi. Därifrån har jag gått.

Framme!!

Jag klarade det!! Det tog en timme att ta sig uppåt. Jävligt jobbig timme. Sen var det bara att gå ner, trodde jag. Det var bara nerförsbacke, men att bara gå i nerförsbacke betyder att man hela tiden måste hålla emot med låren. Det tog en kvart att gå ner, så ni kan ju tänka er va brant det var när det tog en timme att gå upp. som sagt, jag skakade när jag kom ner. Men jag klarade det! :) Och måste ju visa Tobias någon dag så då får jag klara det igen!